Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
laste målsmän saknas på sina förra rum; — och
kvar skulle denna saknad lifligare kännas än hos
eder, M. H., som sett brytas, länk för länk, den
sköna kedjan af edert samfund. Så är “den rika
tiden“ förliden, förlusternas kommen. Svenska
folket sörjer med Svenska Akademien hvad begge ägt
— och icke mer äga. Allmänheten räknar de
tomma platserna i jeder vittra ring, minnes med
saknad, af hvilka de ägdes, erfar med likgiltighet, åt
livilka de lemnas. Ty den vet, såsom J, att de
blott skenbart kunna fyllas; den vet, att det bästa
är borta och kommer ej åter; den vet, att kring
detta bord aldrig mer sitter någon Franzén, någon
Järta, någon Geijer, någon Tegnér! — Så har åter
solen gått ner efter en ärofull dag af nordisk
siare-konst. Huru praktfull var ej den, som slocknade
med Leopold! Huru skön ej den, som med dessa
går till hvila! Det tillhör eder, M. H., vårdare af
det fosterländska sångtempel, på hvars altare J
sjelfve nedlagt så rika offer, att, förelysande såsom
klara ledstjernor, för sångens bragder frammana en
ny morgonrodnad, som, lik sommarljuset på våra
fjälltoppar, sammanflyter med vesterns purpurglöd,
utan att någon natt hinner träda emellan.
Jorden har redan en gång klädt sig grön,
sedan ur edra leder, ur svenska nationens famn,
döden ryckte en skald, sådan som vårt land ej snart
återser. Hans namn, vördadt i den lärda verlden,
var höjdt till skyarna i den vittra: hans hand bar
en biskopsstaf med ära, men lyran, soin hon höll,
satte oss i förtjusning: hans hjerta hängde fast vid
den svenska jorden, men hans rykte tog vingar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
