- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Band 4. Strödda dikter. Skrifter på prosa. /
92

(1856-1881) [MARC] Author: Carl Wilhelm Böttiger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

borta. Man väntar ej något slikt af
vettenskaps-mannen, man förundrar sig att träffa det bos
skalden. Men hos Tegnér hade detta en djupare grund:
det sammanhängde på det innersta med hans
åsig-ter af lif och poesi, af samfundspligt och
mennisko-värde. Hänvisad från sin barndom till förtröstan
på egna krafter, uppodlade han dem under sin
ungdom i alla för honom möjliga riktningar, använde
dem under sin mannaålder på de mest skiljaktiga
fält, men alltid med samma ifver i hågen, samma
allvar i viljan, samma ihärdighet i arbetet För
honom betydde det mindre hvad en menniska gjorde,
än huru hon gjorde det. “Det gifves“ — sade han

— “ingen rangordning mellan skilda yrken.
Dugligheten, i hvad sak som helst, är öfver all rang.
Hvarje menniska har sitt kall, högre eller lägre:
den, som sitter vid lästen, och den, som sitter vid
statsstyret, vid svarfstolen eller på lärostolen, vid
plogen eller lyran.“ Och äfven diktens söner fri—
kallade han ej från lifvets allmännaste prosa. Han
ansåg dem ej, genom snillets och fantasins
guda-skänk, berättigade att stå utanför lifvet, men
för-pligtade att stå midt uti det, förhöjande dess
betydelse, förklarande dess töcken, förljufvande dess
sorger. Så såg han i poesin ej en luftig gest&lt,
med blott vingar för skyn, men utan fäste på
jorden; han fordrade, att hon skulle göra skäl för den
symboliska lagern, som slår sina rötter i djupet,
innan den för sångens fåglar vaggar sina grenar
och åt himmelens sol sträcker sin krona. Sjelf var
han en man, innan han var skald, och förblef
menniska, under det han sjöng gudomligt. Han körde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:37:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcwsaml/4/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free