Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
merg, och åt alla foster af hans bildningsgåfva en
så äkta nordisk prägel.
Redan i ungdomens gryning hade Tegnér känt
sig förunderligt fängslad af den isländska
hjelte-sagan om Frithiof den djerfve, och att omskapa
den till ett fosterländskt epos blef hans
mannaålders skönaste uppgift Om behandlingen af detta
ämne blef ett oförgängligt bevis på hans öfverlägsna
snille, bar redan valet deraf vittne om hans säkra
urskillning. Bland de rika sagoskatter, som till oss
gått i arf från isländska samlare, är utan tvifvel
Frithiof s-sagan, redan i sin äldsta gestalt, en af de
mest poetiska. Torftig på ord, gömmer hon en
mångfald af ämne; färglös till sin yta, äger hon
en storartad teckning; rå till sina former, är hon
ädel till sin karakter. Och dock — endast i några
grofva, på höft uppritade drag ligger der utkastet
till de tjusande taflor, som Tegnér gifvit oss. När
den fåordiga sagan kort och godt förtäljer, hurusom
Beles dotter och Thorstens son “uppfostrades hos
en förmögen bonde, som het Hilding“ — och
härom icke säger något vidare, huru målar ej Tegnér
deras barndom, huru han skildrar deras lekar, huru
han följer deras kärlek! När Frithiof, stoltare än
en konung, lär Ingeborg sin första runa, när h^n
räcker henne vårens första blomma, sommarns
första smultron, höstens första ax; när, för att göra
henne en glädje, ingen bölja är honom för djup
och intet örnbo för högt; när han bär henne öfver
den strida bäcken, och midt i forsen känner
tryckningen af “små hvita armar“; när han i sin båt
förer henne ut på hafvets fjärdar, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
