Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
syfte var något vida högre, än att blott och bart
sätta sagan i vers. Han säger sjelf, att han blott
bibehållit stommen, för att i den insätta “en
poetisk bild af det gamla nordiska kämpalifvet.“ Han
säger sjelf, att det ej var Frithiof, utan
tidehvarf-vet, som han ville måla; att hau upptog allt det
storartade och heroiska, det för alla tider gällande,
som låg på sagans botten, men afsöndrade eller
åtminstone mildrade det alltför råa, vilda,
barbariska, som eljest varit stötande både för den tid,
som nu är, och för poesin, sådan hon evigt
måste vara. Just det lyckliga sätt, hvarpå skalden
löst den svåra uppgiften att lagom modernisera
sagan, är en af hans största förtjenster. Oeftergiflig
är en sådan uppgift vid all poetisk sagobehandling;
forntiden skall målas, men så att samtiden känner
igen sig deri; vårt nu skall spegla sig i vårt fordom:
fädefna måste till en viss grad ställa sig som vi
äro, för att mana oss att blifva hvad de varit.
Utan att på detta sätt vara en dubbelspegel för två
tidehvarfs lynnen, och lika af se begges fordringar,
har ännu aldrig något försök till sago-epos blifvit
annat än förolyckadt.
Prisas kan ej nog det från sagan afvikande
sätt, hvarpå sjelfva hjelten i stycket här blifvit
individualiserad. Han är nu ej blott en ung, djerf,
nyckfull vikingahöfding med kokande kraft och
brusande lidelser: han är menniska på samma gång
som hjelte, han brännes af den inre bannstrålen,
han känner tung Balders vrede. Typ för den äkta
nordmarina^karakteren, återvänder han till de gudar,
han trotsat, vämjes vid ett uppror utan försoning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
