Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till lön jag dig gema vill unna.
De himmelska syner ej slockna med det;
Guds majestät,
Guds lof kan den blinde förkunna
Hvilken beskrifning följer ej nu af jättearbetet, af
kryptan, som han hvälfver efter formen af sin egen
kula, af berget, som han rycker löst från dess
rötter och bar bort från Romeleklint, af pelarne, som
wpå mäktiga skulderblad uppstödja den höghvälfda
runden!w Och, midt under arbetet, dessa utbrott
af hans fadersnöje att, innan qvällen, få en leksak
— få munkens ögon — hem åt sina barn!
Hvil-ket skönt af brott mot denna råa glädje bildar ej
sedan martyrens rörande afsked till ljuset, när han,
vänd åt middagens stjerna, utbrister:
"Du skänkte mig ögon, du fader och vän,
Tag dem igen! .
Du vet, att jag offrar dem gerna.
Hur blå är din himmel, din jord hur grön,
Din sol hur skön!
Dock — icke med dig. må jag tvista.
O låt mig få se dem — min syn blir ej lång —
Ännu en gång,
Den käraste gången, den sista!
Se, fader, till mig från din himmel ned,
Den blinde led,
Och styrk mig med Ordet och Anden!
Jag vill ej klaga på nattlig stig,
Blott prisa dig,
Och längta till ljusare landen
Det är slutligen ej utan djup betydelse, som
jätten, genom den enda ömmare rörelse, hvaraf han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
