Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sorgen är aldrig vild, glädjen aldrig yr, lifvet är
en sabbat. Hvem hade väl väntat att på ett
område, så oåtkomligt för prakten, så fridlyst för
qvickheten, se den mest skimrande, den mest
bildrike af våra nationalskalder segrande resa sitt
ba-nér? Eller hvar fins — icke blott i vår, men i
andra länders litteratur — en religiös idyll, som
kan jemföras med Nattvardsbarnen? Hvar en så
enkelt stor idé, utförd i så högtidlig skönhet? Så
mycken menlöshet och så mycket djup?
Genomskinlighet i tankar och helgjutenhet i form! Antikt
lugn och kristlig anda! — Här har skalden diktat
ännu mer med sitt hjerta, än med sitt snille. Det
är från hans egna läppar, som denna lådande
pingstpredikan utgår, det är hans egna händer, som
välsignande höjas öfver barnens “lockiga oskuld“, det
är hans egen bäfvande stämma, som slutligen lyser
”himmelens heliga frid, välsignelsen, öfver dem alla.”
Och på fosterländsk botten står han ännu här. Det
är en landtkyrka i Wermland, med sin altartafla
af Hörberg, och solvisaren på kullen derutanför,
som han valt till lokal för denna religiösa idyll,
likasom han till lokal för ännu en idyll,
Kronbruden > valt en prestgård i Småland, med majstången
derutanför och en hel bröllopsskara i antåg.
Öfver denna sednare tafla sväfvar ej templets frid, men
en landtlig midsommarglädje: här är mindre
betydelse och djup, men mera rörlighet och lif: här
är måhända en brist i teknisk fulländning, men ett
öfvermått af plastisk åskådlighet. Och hvad som
nu för oss gör intrycket af denna sista tafla så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
