Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nade örat till hemliga strängaljud, hans gång
sväf-vande, såsom trampade foten på moln, — allt
bidrog att redan i hans yttre personlighet förråda
något lika ovanligt som älskligt, något egendomligt
och genialiskt. Bildande konstnärer halva anmärkt,
att godheten satt i hans öga, men geniet kring
hans mun. — Som en främling från högre verldar
gick han ibland oss, och dock var han hemma
hvar han kom; det var som hade vi sett honom
alltid, och dock var han städse ny: han var hvårje
gång lik sig sjelf, men olik allt annat. Sorglös för
sin egen storhet, bekymrade han sig ej i ringaste
mån om gradtalet på det allmänna bifallets
barometer, yfdes ej, när den steg, och suckade ej, när
den föll; han var en menniska med för mycket
hjerta, att icke hellre önska sig älskad än firad;
han var en man med för lifligt sinne, att icke akta
stundens fröjd högre än dess bifall. Oförställd och
sveklös kom han med öppet hjerta, ja med sträckt
famn, hela menskligbeten till möte: konung och
bonde voro för honom blott menniskor: den sanna
dugligheten, hvarhelst han den fann, var han
beredd att hylla; men han förstod ej att lisma, kunde
ej skrymta, ville ej förakta. Fruktan var
honom främmande och afund hade han aldrig känt:
tänkesätt kunde han förändra, men aldrig sinnelag:
från sin öfvertygelse vek han ej en fotsbredd för
yttre inverkningar, men inom honom dagades
oupphörligt nya verldar. I striden för sina meningar
förde han ett skarpt svärd; hans anfall var ett regn
af pilar, hans försvar en åska af harm. Mot
skotten af hans åtlöje höllo inga sköldar, och som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
