Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åren lutade, var länge skör af den inneboende
andens lågor; men man märkte ej, att kroppen
förlorat sin styrka, innan man med bestörtning fann,
att själen saknade sin jemnvigt. Förebådande
tecken till en sjuk inbillningskraft och en stegrad
själs-retlighet hade visat sig, och ofta hade man hört
honom sjelf, på grund af inom hans slägt ärftliga,
organiska anlag, förutsäga sitt tragiska öde. Som
ett åskslag träffade det ej blott hans närmaste
om-gifning, men hela Sverge, men halfva Europa.
Häpna, som hans maka och barn, stodo de
svenska sånggudinnorna, och fosterlandet anlade sorg
efter sin store son, innan han ännu var borta. Men
också — hvilken plötslig solförmörkelse! Hvilken
sönderslitande tanke, att det mäktiga snille, som
med sina förtrollande skapelser så ofta ur våra
ögon lockat tårar af förtjusning, nu var omtöcknadt
af moln! hvilken grym föreställning, att han, som
nyss i så gripande toner skildrat för oss Axels
vansinne, nu sjelf, på främmande jord, var inspärrad
inom murar, i hemskhet liknande dem, som, för
sekler tillbaka, slöto sina mörka hvalf kring Ferraras
olycklige skald! I sju långa år suckade Tasso i
S:t Annas hospital, med blicken stirrande mot
Leo-noras fönster; i sju långa månader var hans
nordiske medtäflare lemnad åt främlingars vård, under
samma tak med vansinnets offer, blickande ur sin
ödsliga cell mot det fädernesland, som han älskade
som en brud, och som nu tycktes hafva förskjutit
hans kärlek. Men ännu en gång öppnade Svea
mot honom sina armar; han störtade i dem med
återvunnen frihet och själshelsa: ännu en gång fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
