- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Band 4. Strödda dikter. Skrifter på prosa. /
151

(1856-1881) [MARC] Author: Carl Wilhelm Böttiger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bland de jordens väldige, med hvilkas fall kronan
af ett samhälles närvarande bestånd hotar att digna;
icke öfver bortgången af en maktens arfving, kring
hvars stam framtiden slingrar sina grönskande
förhoppningar; men kring stoftet af en ung,
anspråkslös man, visserligen en furste, visserligen en
konungason, men utan sinne för annan glans än den eviga
skönhetens, utan lystnad efter annat välde än
tonernas, utan begär efter annat rike äri det, som
icke är af denna verlden och som nu han gått att
uppsöka i en annan. En bestörtning så djup, en
sorg så allmän, en klagan så högljudd, de måtte
dock hafvä ännu en annan grund än det lifliga
och rättmätiga deltagande, som folket känner för
sin söijande konung: denna grund måtte vara att
söka i ett mer än vanligt mått af oinskränkt,
personlig tillgifvenhet för den bortgångne sjelf; och
denna tillgifvenhet måtte vara byggd på egenskaper,
rent menskliga, men, i utvecklingen af sitt samband
och fullheten af sin harmoni, fängslande vår
kärlek och utkräfvande vår saknad.

Vår kärlek egnades förr, vår saknad egnas nu,
åt den milde furste, hvars unga stoft för ej
längesedan i Norges hufvudstad fått den sista
välsignelsen och i Sverges den sista hvilan. Broderligt hafva
de begge länderna delat sig emellan den sista
äre-tjensten; de ha gifvit hvad de kunde: det ena mullen
åt hans kista, det andra rummet åt hans graf. Men
åt hans minne hafva de gifvit något vida mer:
broderligt ha Svear och Norrmän ock blandat sina
tårar. Med de höga konungsliga föräldrarna hafva
de sörjt en öm, en’ oersättlig son; med de ädla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:37:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcwsaml/4/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free