- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Band 4. Strödda dikter. Skrifter på prosa. /
153

(1856-1881) [MARC] Author: Carl Wilhelm Böttiger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gar, att upphemta de gamlas visdom, glädjas åt de
ungas sång. Ur gryningen af hans barndoms
hågkomster tindrade ännu som morgoiistjerna den
festliga stund, då han första gången var här. Det var

i denna månad jemt tjugu år, sedan, vid Oscars
hand, Carl och Gustaf, “de tvillingar från asahem“,
här invigde sina unga sinnen åt ljusets och
sanningens makter, här åt dem gåfvo sina första tysta
löften, i skenet af tvåhundraåra minnen från den
hjeltegraf, der det menskliga föll för det gudomligas
seger. Hos de äldre bland oss qvarstår ännu
out-plånadt intrycket af det djupt betydelsefulla i denna
leende framtidssyn midt i skuggorna af det stora
förgångna. Äfven i hans själ lefde från den
dagen bilder, som, med åren iklädande sig nya
dräg-ter, vaknade opp med den första oskuldens
jubelfröjd vid hvarje förnyadt återseende af de ställen.,
der åe först upprunnit. Väl veta vi, huru
fosterländsk prins Gustaf var i djupet af sin själ, huru
för allt hvad Sverge hette fans ett rum i hans
alltid svenska hjerta. Men här såg han på en gång
hela detta sitt dyra Sverge såsom i ett gladt
sammandrag. Derföre äger fosterjorden ingen fläck,
der han hellre vistades än här: aldrig kände han
sig lyckligare än när han åter fick närma sig
ung-domsstaden, och redan ur skogen såg det gamla
Vasaslottet skymta fram i sin aftonrodnad, templet
snart höja sig med sina dubbeltorn, lunden öppna
sig kring sin minnesvård, och sist staden utbreda
sig med sina välbekanta boningar. När hans vagn
nu dånade öfver bryggan, som förde honom till det
nära furstetjället, då kände han sig rätt hemma,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:37:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcwsaml/4/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free