Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med söderas folk, den ena att visa honom sin
skönhet, de andra att uttrycka för honom sin hyllning,
med stigande hemlängtan ändtligen hade öfverseglat
det af stormar upprörda haf, som hotat med döden
i sina vågor och hämnades med döden i hans blod;
då hörde man honom, i samma stund han febersjuk
landsattes på Norges jord, lifligt yttra till en ung
svensk: Udu reser ju hem? Ack, helsa till Upsala,
säg, att jag kommer dit i höst, — om jag lefver.“
Han har icke kommit. Då han nästa gång
kring-seglade Sverges älskade kuster, såg hans öga dem
icke mer: när han lade till vid Stockholms brygga,
kunde ej mer hans hjerta klappa. Det sof i
skeppet, och nu — sofver det i grafven.
Du kommer ej, prins Gustaf, till oss mer,
Fast hösten kommit och är redan lyktad.
Vår ande sörjer, men din ande ler,
Han är från oss, han är från jorden flyktad.
Du kommer ej som fordom till oss, prins,
Med sångens toner och med fridens löje,
Men vid din bild, som hvarje hjerta mins,
Vi än med ögon af förtjusning dröje.
Den bildens rosor falla aldrig af,
Vi vattna dem med våra friska tårar;
Den bilden skall oss följa till vår graf
Och möta oss i evighetens vårar.
Här, der din själ sin ädla näring fann
I hvad de vise talt från lärostolen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
