Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dock ej någonderas oafhångighet: hvardera är sjelf
sitt mål, och ingendera är den andras orsak. De
äro blott olika riktningar af en och samma
men-niskoande, som, i faddergåfva af himmelen, undfick
den dubbla förmågan både att tänka det
gudomliga och att i sköna skapelser gifva det form.
De, som zelotiskt yrkat på en sträng
afsön-dring mellan religion och konst, hafva särskilt vändt
sig mot poesin, och ansett hvarje poetiskt
inklädande af det öfversinnliga såsom en vanhelgelse,
såsom en ny hedendom, såsom en förledande
lockelse att offra djupet för ytan, offra kärnan för
det målade skalet. Tvifvelsutan hafva de härutinnan
haft rätt, så länge de dervid blott af sett det
falska poetiska skimmer och det osmakliga
blomsterspråk, hvaruti, under vissa tider af en
öfverhand-tagande känslosamhet, det heliga ordets förkunnare
någon gång framställt religionens läror; men då de
icke stadnat vid att fördömma poesins, eller rättare
poetiserandets, missbruk och oarter, då de riktat
sin fördömelse mot poesin sjelf och fanatiskt velat
utmönstra all skön form från det heliga ordets
framställning i tal och skrift, — likasom skulle,
icke blott företrädesvis, utan rentaf uteslutande,
den fula, den ostädade formen vara Gudi täckelig,
vara behaglig för honom, som dock ej utan vis
afsigt gifvit oss* lika visst skönhetssinnet som det
religiösa sinnet; då hafva de i sin blinda, om än
menta, ifver ovedersägligen gått för långt, och på
samma gång mer än tydligt ådagalagt, huru föga
de förmått intränga både i poesins sanna,
himla-burna väsende, och i religionens eget, dermed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
