- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Band 4. Strödda dikter. Skrifter på prosa. /
218

(1856-1881) [MARC] Author: Carl Wilhelm Böttiger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bildar ej här den rena monoteismens! Och den
hebreiska prosans gång är så rytmisk, ordningen af
dess periodiska satsdelar, den s. k. paraUelismen,
har ett så harmoniskt jemnmått, att, äfven utan
bojorna af någon egentlig meter , det obundna talet
här sluter sig till form fiör de högsta poetiska
tankar. Man har i den nämnda, korta och enkla,
omtagningen af hvaije hufvudtanke, som för
hebre-ernas uttryckssätt är så betecknande, man har i
den —* säger jag — liksom utkastet till en strofisk
och antistrofisk korsång. Den föregående satsen
besannas, förhöjes, bekräftas af den efterföljande,
och får i den likasom sitt ja och amen. Vid
segerhymnerna är den som ett eko af jubel; vid
klagosångerna är den som en eftersuck af smärta: det
är, som om den qvidande själen här för ett
ögonblick hemtade andan, och stärktes och tröstades
vid att höra sin sorg af en osynlig röst upprepas
och delas. I den gnomiska didaktiken, sådan den
t. ex. möter oss i de salomoniska skrifterna, är
detta da capo ett det visa ordets stadfästelse, det
sätter likasom kronan derpå; och en snillrik
författare har med rätta yttrat, att det kommer så
sannt, så hjertligt, så förtroligt, som om en far
talade till sin son, och modera upprepade och
inskärpte hans förmaning. Och äfven i de sånger af
den heliga boken, som kunde hänföras till andlig
erotik, är denna parallelism förestafvad af sjelfva
innehållets anda. Det faller sig så naturligt, att,
när hjertat är fullt och vill utgjuta sitt innersta,
strömmar våg på våg, och att den ena vågen är
den andra lik. Det har aldrig talat ut, har alltid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:37:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcwsaml/4/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free