- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Band 4. Strödda dikter. Skrifter på prosa. /
240

(1856-1881) [MARC] Author: Carl Wilhelm Böttiger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Matteus och Johannes, och tvenne af apostlarnas
varmaste och verksammaste läij ungar, Marcus och
Lucas, förtälja den heliges lif och öden på ett sätt,

som aflägsnar hvarje tvifvel om deras
sannfärdighet. Endast sådan han personligen stod lefvande
för deras erinran, sådan framställa de honom här,
ärligt och okonstladt, utan all biafsigt att förhöja
intrycket, utan allt jägtande efter att med
färgglans och bildprål försköna föremålet för deras
teckning. De låta honom blott handla och tala,
såsom de sjelfve sett och hört honom göra det. Hvad
han talar, står icke sällan i -strid med deras egna
åsigter; men de undanhålla det likväl icke. Hvad
han handlar och hvad honom vederfares,
förekommer dem ofta sjelfva såsom högst obegripligt; men
de berätta det med samma lugna ton, som gällde
det helt naturliga tilldragelser. Att Jesus näpser
det stormande hafvet, är i deras framställning ej
starkare utmåladt än om han bannar en tviflande
lärjunge. Och sina egna fel och svagheter förtiga
de icke. Vi läsa huru afundsamma de voro mot
hvarandra om företrädet, huru de alla svuro att dö
med Jesus och dock genast grepo till flykten, huru
Petrus förnekade sin herre och vän; ja äfven
sådant, som, vid första påseendet, möjligen skulle
kunna tyckas i någon mån skymma den
himmelska glorian kring deras egen mästares höga
personlighet, sky de ej att sanningsenligt omtala,
såsom, att han begynte bedröfvas och ängslas, att
han yttrade: “min själ är bedröfvad intill döden“,
och på korset utbrast: “min Gud, min Gud, hvi
hafver du öfvergifvit mig.“ Hade i deras syfte le-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:37:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcwsaml/4/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free