Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i några allmänna drag en karakteristik blifvit gjord
af den Schillerska poesins första yttringar.
I flertalet af Schillers äldsta dikter söker man
förgäfves den rena, ideala skönhet, som återstrålar
från så många af hans konstskapelser i en sednare
och, framför allt, hans sista period. Redan hans
tidigaste arbeten sakna visserligen ej en viss prägel
af genialitet: der fins både eld och kraft; men
elden är ofta endast tellurisk, och kraften har något
bålstort och titaniskt, färdigt att löpa till storms
mot både himmel och jord. Der fins ock, i mer
än vanligt mått, både känsla och reflexion; men
man tycker sig stundom märka, att den ena har
upphört att vara ren och att den andra ännu ej
hunnit att blifva klar: den ena slår esomoftast
öf-ver i ett falskt patos, den andra, mer rörlig än
djup, förstiger sig lätt i det kaotiska och nebulösa.
De röja vidare, dessa ungdomsdikter, en liflig
bild-ningsgåfva, men som ej sällan skapar liksom i
feberhetta, och hvars gestalter derföre ofta mer
likna fantastiska drömbilder, än de, till skönhetens
fulla helsa, realisera en idé eller idealisera
åskådningar ur den konkreta verlden. Men ett är det,
som företrädesvis här möter oss: en sjudande, ofta
öfverjäsande frihetslystnad, som hatar alla skrankor
och har svårt att ens komma till ro inom de fritt
valda och jemförelsevis lätta bojorna af metriken.
Förklaringsgrunden till hvad här blifvit antydt
är att söka så väl i skaldens egen, vid denna tid
ej ännu till harmoni bragta subjektivitet, som i de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
