Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
humor, som genomtränger det hela, till så stor del
går förlorad genom den synbara biafsigten att sätta
ihop något på en gång roligt och groteskt. Denna
hopsättning kan, såsom sådan, emellertid sagas vara
lyckad, ehuru stycket i öfrigt har en mer trivial
än poetisk färg. Anmärkningsvärdt är det djupa
verldshat, som här förråder sig hos en så ung
verldserfarenhet, och nog underlig förekommer den
lefnadsmättliet, som sålunda gifver sig tillkänna hos
en, den der ännu föga smakat af lifvet. På
samma gång stöter oss en viss förtidighet i
bekantskapen med dess sämre sidor, och man skulle snarare
tro sig höra utbrottet af en utlefvad gubbes
missmod än af en sextonårig skalds tankar, i dessa
flytande strofer:
Wahrlich, wahrlich, arme Jammersöhne,
Sind wir höchst gepriesne Herrn der Welt —
Von Geburt an, bis die letzte Thräne
Aus der armen Schächer Auge fällt.
Schlüpfen wir kaum erst aus unsrer Tonne
In dies grosse, weite Narrenhaus,
Grüssen wir schon mit Geheul die Sonne,
Alles Elend fühlen wir voraus.
Trägt der Knabe seine ersten Hosen,
Steht schon ein Pedant im Hinterhalt,
Der ihn hudelt, ach! und ihm der grossen
Römer Weisheit auf den Rücken malt.
Beut uns Jugend ihre Rosenhände,
Welche Güter bringt die Zaub’rin dar?
Mädchen, Schulden, Eifersucht, am Ende
Hörner, oder die Pistolen gar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
