Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bidrager i sin mån att öka enformigheten i hans
uttryckssätt. Man kan nemligen anmärka, att detta
i allmänhet, under denna tidpunkt, rör sig inom
en temligen trång krets, så att det ofta förefaller
som om skalden kopierade sina egna ordställningar.
Så möte vi här ett verlomes Ach, i “Elysium“ ett
jegliches Ach, i “Leichenfantasie“ ett heulend Ach,
i “Elegie auf dem Tod eines Junglings“ ett jammemd
Ach, i “Gruppe aus dem Tartarus“ ett
qualerpress-tes Ach o. s. v., och öfverallt hvilar såsom här
rimmet på nämnda interjektion.
Innan vi vända oss bort från detta poem, må
det anmärkas, att, hvad Amalia visar sig vara för
Karl Moor, är i Byrons Corsair Medora för sin
högskottska Laird, Conrad. Men ännu mer i
ögonen fallande är likheten mellan de begge
hufvud-hjeltarnas karakterer i deras polemiska riktning
mot den sociala verlden och begges deraf
utsprin-gande extravaganser. Åfven Conrad samlar
slutligen omkring sig en skara af bofvar, och grundar,
såsom deras öfverhufvud, en röfvarstat på en af de
cykladiska öarna. Jemförelsen mellan die JRäuber
och the Corsair ger i flera fall en ökad betydelse
åt Goethes vink om det myckna, som hos Schiller
och Byron är homogent, när man nemligen
sammanställer den enes skaldenatur i dess första
uppenbarelser med den andres, lifvet igenom, konseqvent
bibehållna.
Det är, för att nu återkomma till die Räuber,
ej Amalia ensam, som der sjunger dialoger med
soloröst. I fjerde akten föredrager äfven Karl Moor
en sådan till sin luta, en dialog nemligen mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
