- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Band 4. Strödda dikter. Skrifter på prosa. /
277

(1856-1881) [MARC] Author: Carl Wilhelm Böttiger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Floras son, när han, omfladdrad af elysiska flägter ,
smugit sig ur Auroras armar och, omgifven af
rosendoft, hoppar öfver blomsterfältet; så hade denne
flugit hän öfver leende ängar: silfvervågor hade
af-speglat hans bild: vällustflammor hade utsprutat ur
hans kyssar och jagat bygdens tärnor in i
kärlekens glöd.“ Man märker här en mytologisk irring:
skalden har nemligen förvexlat Auroras och Floras
förhållanden till Zefyr, och tagit den sednare för
hans mor, den förra för hans älskarinna.
Skildringen af den döde förtsättes nu i samma öfverlastade
stil som den börjat: “modig sprang han i
mennisko-hvimlet som ett ungt rådjur på bergen: högt, som
örnen i sky, omflög han himmelen med sina
önskningar: för slafvar och för furstar trädde han stolt,
liksom fradgande hästar, när de, skakande sina
manar i stormen, kungligt stegra sig mot tygeln.
Gladt som en vårdag, flög lifvet honom förbi i
glans af Hesperus, all klagan fördränkte han i
druf-vörnas gyllene saft, all smärta bortboppade han, i
hvirflande dansen: verldar slumrade i den herrliga
ynglingen.“ Här lemnar skalden den berättande
tonen, och med utropet: “ha! hvad skulle det icke
hafva blifvit, när han en gång mognat till man“,
vänder han sig till den dignande fadern, för att
ännu mer uppstegra dennes sorg. Nu springer
kyrkogårdsporten opp på gnisslande kopparhakar,
kistan sjunker ned med doft rassel, bårlinan
snurrar opp med pipande läte, och under allt detta
riktar dikten sina utrop än åter till den söij
ande fadern, än till den tidigt skördade sonen: än
prisar den flyktigt återseendets himmelska tanke,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:37:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcwsaml/4/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free