- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Band 4. Strödda dikter. Skrifter på prosa. /
281

(1856-1881) [MARC] Author: Carl Wilhelm Böttiger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sådana kraftuttryck som “nyfödda serafer“, “kaos’
jättearm“, “solar uppjagade af skapelse-stormen“

o. s. v. En dylik stilens öfverblomning låter sig
här som på andra ställen hos Schiller deraf
förklara, att hans unge genius, som i sin flygt mot
det oändliga sköt öfver alla gränser*, städse
hem-tade sitt bildförråd ur högre sferer och vidare
rymder, äfven när han hem tade sitt ämne ur den
alldagliga verlden. Ju ringare och obetydligare detta
i sig sjelf var, desto mera af stack den ståt af
luftiga troper, hvari hans fantasi inklädde detsamma.
Derföre är ock i samtliga Laura-dikterna den
firades egen individualitet till den grad lemnad å sido,
att man föga mer om henne får veta, än att hon
har blåa ögon och spelar klaver **. Man bör
likväl vid denna dikt ej förlora ur sigte, att skalden,
under det han uppgifver sig blott skildra Lauras
spel, i sjelfva verket gifver oss en målning af
tonkonstens hänförande och förtrollande makt i
allmänhet:

Wenn dein Finger durch die Saiten meistert,

Laura/ jetzt zur Statue entgeistert,

Jetzt entkörpert steh* ich da.

Du gebietest über Tod und Leben

”Kühn durchs Weltall steuern die Gedanken,

Fürchten nichts — als seine Schranken”,
yttrar han om sig sjelf i Melancholie an Laura.

Så synnerligen mycket lärer ej heller om henne varit ntt säga, om
man får tro Scharffensteius uppgift: ”Schiller wohnte in dem Hause einer
Hauptmanns-wittwe: ein. gutes Weib, das, ohne im mindesten hübsch und
sehr geistvoll zu seyn, doch etwas Gutmüthigea, Anziehendes und Pikantes
hatte. Dieses, in Ermanglung jedes weiblichen Wesens, wurde — seine
Laura.” Andra uppgifter skildra henne ”als eine hässliche, magere,
sittenlose Frau.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:37:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcwsaml/4/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free