Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mächtig, wie von tausend Nervgeweben
Seelen fordert Philadelphia \
Genast med denna första vers upphör
strof-byggnaden att vara regelbunden. Längre fram, vid
en ganska vacker versmålning af musikens olika
tempo, öfvergår för ett ögonblick den trokaiska
rytmen till daktylisk.
Lieblich jetzt, wie über glatten Kieseln
Silberhelle Fluten rieseln,
Majestätisch prächtig nun,
Wie des Donners Orgelton,
Stürmend von hinnen jetzt, wie sich von Felsen
Rauschende, schäumende Giessbäche wälzen,
Holdes Gesäusel bald,
Schmeichlerisch linde,
Wie durch den
Espenwald-Buhlende Winde.
Att detta styckes slut i sin närvarande form har
något tvärt och afbrutet, kommer sig deraf, att
tvenne strofer, i hvilka slutfrågan ytterligare
utvecklades, blifvit, till föga afsaknad i öfrigt, vid
omarbetningen uteslutna. Den sednare af dessa
strofer hade denna kraftiga utgång:
”Weg, Ihr Spötter, mit Insektenwitze!
Weg! Es ist ein Gott.r’
* På <1« sista radernas mening har sannolikt mer än en .svensk läsare
grubblat. De afseett af de under i den naturliga magin, med hvilka eu i
Schillers ungdom särdeles ryktbar taskspelare och tusenkonstnär, vid namn
Philadelphia, förvånade sin samtid. PS enahanda sätt, i en af de numera
uteslutna stroferna af GeJieimniss der Reminiscenz, anspelar Schiller på den
berömde entomologen Pierre Lyonnet: ”unsre Blicke — —
sahen in der Schöpfung Labyrinthen,
Wo die Augen Lyonnets erblinden,
Sich noch Räder winden.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
