Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den deremot gemensam med die Entzückung.
Slutstrofen är för sig ensam ett poem:
Freundlos war der grosse Weltenmeister,
Fehlte Mangel — darum schuf er Geister,
Sei’ge Spiegel seiner Seligkeit! —
Fand das höchste Wesen schon kein Gleiches,
Aus dem Kelch des ganzen Seelenreiches
Schäumt ihm — die Unendlichkeit.
Såsom trenne poetiska antipoder synas Gruppe
aus dem Tartarus och Elysium hafva blifvit med
af-jsigt ställda invid hvarandra*. Den förra, mer en
skizz än en tafla, uthärdar ej jemförelsen med de
motsvarande scener, dem Dantes kraftiga pensel
uppdragit. Man hör dof jämmer och hädande
för-tviflan, man ser anletsförvridande smärta och
ängsligt frågande blickar, men dermed är allt slut. Man
märker i skuggornas boning icke ens några skuggor.
Det är ej den Tartarus, som Hesiodus, som
Virgi-lius besjungit, och Cocytus med sin brygga hör
egentligen ej hit I Elysium äro föremålen vida
mer individualiserade, och rytmen en omvexlande
musik. Också var denna dikt i Antologin angifven
som en kantat, hvars särskilta strofer sjöngos, den
första af en kör, de följande af fem olika stämmor.
De begge första, så väl som kören, ha en fri och
jublande dityrambisk form, som särdeles väl anstår
skildringen af det elysiska lifvets intryck i
allmänhet: med den tredje strofen, der enstaka bilder af
elysisk frid och lycka begynna framträda, blifver
strof byggnaden mer sluten, och med nästa strof,
* I Antologin äro de åtskilda, och hafva till och med olika signaturer
(y och M).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
