Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon beskyller Semele, denna Wurmerfrass, att
vara “aufgebläht auf ein lakirtes Gesichtchen“,
under det åter Semele, för sin del, finner i den
olympiska älskarens melodiska stämma “ein Ohrenmahl
wie Sphärenharmonie“. Insett och erkänt dessa
osmakligheter har tillfullo författaren sjelf, som,
efter få år, om detta ungdomsarbete yttrade i bref
till ett ungt fruntimmer*: “dass Sie der Semele
erwähnten, hat mich ordentlich erschreckt. Mögen
mirs Apoll und seine neun Musen vergeben, dass
ich mich so gröblich an ihnen versündigt habe!“
I betydligt sammanträngd och förädlad form läses
stycket nu i den tryckta samlingen. Allt emellanåt
visar sig dock ännu sjelfsvåldig som ett barn den
jambiska metern, härnäst som städad yngling
uppträdande i Don Carlos. Ämnet, den sköna
Semele-myten, är hemtadt ur tredje boken af Ovidii
metamorfoser, dem Schiller vid Karls-akademien
flitigt studerade, och, om vi ej misstaga oss, är
poemet författadt redan under hans vistelse der.
Detsamma torde vara fallet med mer än en af de
öf-riga dikterna i Antologin, så t. ex. med die Pest,
ett utkast af ringa omfång och ringa halt,
påminnande i ett och annat starkare drag om Ovidii
målning af pesten i Salamis.
Hvad dem af • Antologins epigrammer angår,
i hvilka man med någon visshet igenkänner
Schillers hand, så äro de blott trenne, och dessa tre af
föga betydenhet. Dock märker man, att tonen i
dem är samma satir, som längre fram fullbildad
* Detta unga fruntimmer, Charlotte v. Lengefeld, blef sedermera, d. 20
Febr. 1790, Schillers hu9tru. Brefvet är skrifvet i April året förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
