Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dir *. Konsten har gått i skola hos den högre
visheten, och fullmyndig firar den nu, elysiskt
svärmande, sina sköna ferier, sin rika högsommar.
Schillerska poesin har trädt in i sitt
sommarsolstånd, det är dess tredje — dess sista period. Nu,
under daglig idé-utvexling med Goethe, strömma
sånger på sånger: än företer lyriken skönhetsprof
af alla sina arter, än synes ett ögonblick den epir
ska poesin vilja på fullt allvar fasthålla
skalde-heroen som heros-skald, men han sliter sig ur
hennes armar och kastar sig i dramats. Uteslutande
lefver han nu för sin konst; tänkaren,
historieskrif-varen ha uppgått, ha förklarats i skalden, och kring
dennes alltför snart öppnade graf ** står en talande
grupp af scenens mest fulländade gestalter:
Wallen-stein och Maria Stuart, jungfrun af Orleans och
Wilhelm Tell.
Blott till den Schillerska poesins förgårdar har
vår betraktelse denna gång fört oss: hvem vet ej,
att inom dem upplåter sig en praktträdgård, så
hägnad af både gratier och sånggudinnor, att
granskningen der knappt vågar sig in? Men äfven under
genomvandringen af den fria vildmark, som ligger
utanför, har vår skönhetskänsla ej saknat intryck
af den njutning, som all vår skänker, äfven om
den ej bjuder ögat andra rosor än vilda. Af
skönhetens tempel ha vi ännu blott sett den yttre por-,
tiken småningom resa sig, men dess djerfva dimen-
* Läsaren erinrar sig die Theilung der Erde.
** Den 9 Maj 1805.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
