Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Samuel Ödmann ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter, som i socknen funnos och hvilkas gömställen
ingen bättre visste än han. Foglarna i
Norr-lands skogar gåfvo dem ämnen till gemensamma
iakttagelser och de sextio sjöarna i Delsbo
lem-nade prof på en mängd olika fiskarter. Den
gamle fick, bland annat, nu lära af Ödmann, att
skratt-abborren, hvilken han hittills ansett för en
fisk, löpande i träden, ej annat var än en ödla.
Så studerade med flit och fröjd Ödmann under
Lenjeus teologi, exeges, homiletik, och Len^eus
under Ödmann elementerna af botanik, iktyologi,
ornitologi. För betraktaren nu ett sekel efteråt
är det en rörande och vacker tafla denna
fortgående lifliga vexelundervisning mellan en gubbe,
som står vid grafvens brädd, och en yngling,
som nyss inträdt i lifvet.
Men äfven i ett annat afseende blef Ödmanns
ungdomsvistelse i Delsbo af stort intresse för
hans blifvande lefnadskall. Inom denna socken
förekommo vid denna tid läseriets första rörelser.
Han hade tillfälle att på nära håll se och följa
deras utveckling. De framträdde vid sin början
i en oskyldig och mot den rådande kyrkan alls
icke fiendtlig form. ”De hade — säger han —
genom en vis rigtning kunnat blifva helsosamma,
men klerus vaf* icke nog upplyst att handtera
denna ställning. — Jag har alltid funnit, att
med sådant folk intet uträttas genom
motsägelser; det måste ske genom undervisning.”
Thun-borgianerne, såsom de då kallades efter en
komminister i Herjedalen, hyste inga särskilta
meningar i trosläran, voro de flitigaste kyrkogångare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
