Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Samuel Ödmann ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tingstadius ville, en gång för alla, bibehålla
sitt förskönande manér. Det högljudda
erkännande, som detta redan vunnit, kunde ej annat
än stegra hans öfvertygelse om dess fulla
giltighet. Med honotii hade nemligen det estetiska
elementet kommit in i bibelversionen, och man
torde, utan intrång på hans ära, kunna säga, att
i honom var mer af Klopstock än af Luther.
I ännu högre grad än Messiadens sångare
genomträngd af den österländska poesiens anda, och
mäktig af en diktion, som i glans och
färgbrytningar söker sin like, öfversatte han hebreernas
profetior och heliga sånger mera med en siares
djerfva flygt än med en bibeltolks varsamma
trohet. Han ville, i deras efterbildning, icke blott
bevara dem såsom föremål för uppbyggeisen och
tron, han ville tillika häfda deras rätt som
evärdliga konstverk inför snillet öch smaken.
Ödmann, mindre högstämd, men alltid sann, och
lika varm, fastän mindre brinnande, gick på
annat sätt tillväga. Icke att försköna, men att
förtydliga ansåg han för en bibeltolks
hufvud-pligt. Med exegetens skärpa’ öfvertygade han
sig först sjelf om textens rätta ordaförstånd, men
bibehöll ej ordalydelsen, der han ansåg denna
innebära någon dunkelhet, utan lät då meningen
tydligt skina fram ur en kort omskrifning. Hvad
han fått klart för sig ville han på detta sätt göra
klart för andra. Hans väg var således i det
närmaste densamma, som hans äldste föregångare i
kommissionen hade följt, väsentligen endast med
den skilnad att, i följd af den ordkarghet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
