Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Samuel Ödmann ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enda värde af ämnet; af ändamålet sin enda
förtröstan om mild uttydning.” Så anspråkslöst
yttrar sig en författare, hvars kyrkosånger, när
de 1798 först framträdde, helsades med så
allmänt bifall, att de snart kräfde flera nya
upplagor och i tusentals exemplar spriddes kring
landet. Man bör, för att göra dem rättvisa,
jem-föra dera icke blott med sina efterföljare, utan
med sina närmaste föregångare, och man skall
då finna att, ända från den tid, då Kolmodins
dufvorost tystnat, inga nya andliga sånger, vackrare
än dessa, hade erbjudits den svenska församlingen.
Man hade då en lång tid förut gjort psalmer
på dagsverke och afgjfvit psalmboksförslag i följd
af embetsuppdrag. Af naturen ämnad till skald
var visserligen icke heller Ödmann, — hans skarpt
utpräglade förståndsrigtning låter oss åtminstone
betvifla det —; men ingen visste bättre än han
hur en psalm borde vara, och till att göra den
sjelf var steget då lätt för en, som till den grad
som han ägde diktion och teknik i sin makt.
och här hade att låna vingarna mer af sin tro
än af sin fantasi. Icke alla af dessa kyrkosånger
hafva den rätta flygten; de hafva mer sanning
än innerlighet; det är i några af dem kanske
mer träd än metall; det är i dem något gjord t,
men det är väl gjordt; de sakna aldrig tankens
reda och klarhet, aldrig trons visshet, aldrig
språkets fulländade form, men de sakna någon
gång känslans värma och inspirationens lyftning.
Dessa brister spåras dock mindre hos dem, som
blifvit med vår nya psalmbok införlifvade, än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
