Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Samuel Ödmann ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fylla hvarje tomrum i den trägne arbetarens
ensliga lif.
Och arbetare var Ödmann — fä hafva varit
det som han —, andlig arbetare på vidsträckta
fält. Der han plöjde, hafva många sått; der han
sått, hafva många skördat. Mödan behöll han
för sig. Han törstade efter ljus och han räckte
det åt andra. Han uppsökte det i dess källa,
utan att tappa sig i molnen. Att forska var
hans behof, att gagna hans enda ärelystnad.
Efter yttre utmärkelser kände han ingen hunger.
Två tillföllo honom, begge sent: teologie
dok-tors-värdigheten och nordstjerne-orden.* Då han
erhöll den sednare, var han öfver sextio år; hans
namn hade då redan i ett fjerdedels sekel stått
i anseende utomlands. När erkebiskop Lindblom
en kall februaridag infann sig att fästa
ordens-tecknet på hans bröst, anhöll Ödmann, att det
måtte läggas på kakelugnen.
I växten ödmannia blommar ännu hans
minne som naturforskare. Sin kärlek till Linné
uppgaf han aldrig. Den växte snarare med åren.
Ju mer det led mot aftonen, hägrade för hans
syn bilderna från lifvets morgon i förstorad glans.
”Svårligen — skrifver han ** — kan jag smälta
den oförrätt, vår store Linnés namn och
vetten-skap lida i vårt fädernesland*. I nya
skolordningen lemnas blott en timme i veckan åt natural-
* Den förra vid kröningen 1800. Vid den talrika teol.
doktors-promotionen 1793 blef han ej ihågkommen.
Nord-stjerne-orden erhöll han på Carlsdagen 1811.
** I ett bref till Yettenskaps-akademiens sekreterare, Professor
O. Swartz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
