Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Samuel Ödmann ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
historien, och denna timme läses af adjunkter,
som ej en gång känna hundlokan. — Det
förargar mig att denne store mannens minne så nära
slocknat i sjelfva Upsala, hvars förnämsta
prydnad han på sin tid var.” Att så likväl icke var
förhållandet, fick Ödmann slutligen erfara, då den
nystrålande glansen af Linné var den sista, som
nådde hans slocknande ögon.
Oaktadt sina sällsamma lefnadsvanor,
uppnådde Ödmann en hög ålder, och ej blott hög,
men en sådan, som af den gamle romaren kallas
kry och grönskande. Det var vår raidt i
senhösten. Ännu in i aftonrodnaden af sitt lif
behöll han samma glada arbetslust, samma lugna
lefnadsmod. Alla hans själskrafter stodo honom
bi; minnet var starkt som i ungdomen. Så
förskonades han från att öfverlefva sig sjelf; men
sin maka, sina vänner, sitt tidehvarf hade han
öfverlefvat. Han var nu den äldste i
Vettenskaps-akademien, den äldste i Upsala
Vettenskaps-societet. Han stod på tröskeln till sitt åttionde
år; då kände han med ens krafterna svigta.
Deras aftagande var enda förebudet till hans
annalkande slut.
I oktober månad 1829 beredde man sig i
Upsala till en utomordentlig högtid. Byström
hade i Rom fulländat det uppdrag, som af
akademiens studerande ungdom blifvit honom
anför-trodt, att i marmor utföra bildstoden af nordens
store blomsterdrott. Denna bildstod hade redan
landat vid Fyris strand,. och blifvit uppstäld
på sin vackra plats i den nya botaniska läro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
