Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Samuel Ödmann ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
salen. Festen för dess aftäckande var utsatt till
den 12 oktober; men redan dagen förut hade,
till deltagande i den, talrika gäster samlats i
den gamla universitetsstaden: Berzelius var
anländ från Stockholm, Tegnér från Wexiö, Byström
från Italien. Då hördes, i den korta höstdagens
skymning, plötsligt från domkyrkans dubbeltorn
den väldiga storklockan sjunga sin entoniga sång.
Hon ringde ej in morgondagens högtid; hon
ringde till begrafning. Man såg ett långt sorgetåg,
till hvars leder hela studentcorpsen och alla de
främmande gästerna anslutit sig, långsamt skrida
fram från den obemärkta boning, der en af
universitetets äldste lärare länge lefvat gömd för
verlden. Först som ett andelöst stoft mottog
honom nu åter den kalla luften. Det var Samuel
Ödmann, som bars till grafven. Lärjungen hade i
förväg skyndat att på de saligas fält uppsöka sin
mästare och till honom öfverbringa den blomma,
som nu åter slog ut på hans fordna mark,
blomman, som aldrig borde vissna: efterverldens
tacksamhet för odödliga förtjenster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
