Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid boken menligt skulle inverka på en späd och
fint byggd kroppshydda, som redan af naturen
tycktes vara mer än vanligt skör. Också
grundlädes nu en sjuklighet, som sedan följde honom
lifvet igenom. Den hade, i form af bröstlidande,
hotat honom med döden redan vid hans sextonde
år; den verkställde sitt hot, innan han hunnit sitt
fyrtiondefjerde.
Samma ihärdiga arbetshåg, som utmärkt
Kellgren i skolan, fortfor under de nio år, som
o 7
han tillbragte i Abo. Under de två första var
det sällan annat än föreläsningarna, som kunde
rycka honom ur hans studerkammare. Men till
dess bortgömda vrå hade nu sånggudinnorna bör’
jat att hitta vägen. Dock var det endast i största
hemlighet som’ han emottog deras besök och för
deras fötter nedlade förstlingen af sina offer.
Knappt hans broder, den af honom så högt
älskade, fick derom ett förtroende. Sträng mot
sig sjelf som mot andra, fann han i sina första
dikter medelmåttan, och gömde noga nyckeln till
den låda, hvari de förvarades. Efter någon tid
meddelade han väl åt en och annan vän dessa
vittra försök, men förstörde dem vanligen kort
efter meddelandet. Det var först sedan han, ett
par år efter tagen magistergrad, blifvit, såsom
redan är nämndt, kallad till akademisk
undervisare i vitterheten, som hans misstroende till
egen skaldeförmåga minskades så pass mycket,
att han någon gång föredrog sina poemer inom
kretsen af det vitterhets-gille, som, under namn
af Aurora, sammanhöll sånggudinnornas dyrkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
