Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borde man nu skaffa någon sysselsättning, någon
upplysning, någon förströelse. Det var detta
ändamål, som några stilla lärdoms-idkare,
”öfver-tygade, att kunskap är ett lysande öfverflöd, då
den ej leder till medborgerlighet”, hade föresatt
sig, medelst utgifvandet af ifrågavarande
dagblad. — Man .vore, vid läsningen häraf, frestad %
att tro någon ironi ligga förstucken under en
slik uppfattning af den monafkiska
styrelseformen, der hela folket antages sitta med armarne
i kors och endast njuta, under det att alla
bördor för dess väl hvila på en enda. Men hur
man än i vår tid måste le åt en sådan åsigt, var
den då tvifvelsutan fullt allvar, icke blott hos
den unge tidningsskrifvaren, men hos en stor del,
af nationen, lika väl som hos Gustaf III sjelf.
Man hör den upprepas från många håll, till och
med från rikets ständers egen mun. Till den
grad hade partikriget slutligen lyckats uttrötta
alla, att man nu fann sig i sjunde himmelen
öfver att det väl var förbi. Man hemtade andan,
och man tyckte till en början, att nu allt gick
vida bättre, ja, emellanåt högst förträffligt,
sedan konungen ensam höll regeringstömmarne.
Ännu firades årligen den nittonde augusti med
illumination i mer än en af rikets städer.
Förtjusningen hade ej ännu hunnit att lägga sig:
man lefde fortfarande i smekmånaden. Ur ett
och annat riksdags-moln framgick solen åter med
segrande klarhet. Det var denna tid, på hvilken
längre fram Gustaf III återblickade med saknad:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
