Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var något mer än en blott tvångströja, att den
var en betydande länk i bildningens kedja, att
den danade en högst behöflig öfvergångs-period
och för sin tid verkade välgörande genom att
rensa och ordna, genom att binda och
sammanhålla. Vi hafva dock den att tacka för utbytet
af sådana versmakare som Runius och hans
likar mot tänkande idkare af skaldekonsten sådana
som Dalin och fru Nordenflycht, som Creutz
och Gyllenborg. Allmänningen blef inhägnad
och den fordna vildmarken förbytt till en vårdad
park, visserligen afmätt och stel, men med
intagande grönska och vackra blomrabatter. Det
var blott skada, att, under det man ville
utestänga ogräset, man var på god väg att äfven
utestänga naturen.
Af det förra återstod ännu mycket, då
Kellgren med sin skarpa rotyxa uppträdde i
Stock-holms-posten såsom vitter granskare. Dalin hade
hyllat den satsen, att ”kritiken bör föga eller
intet sysselsätta sig med ömkliga auktorer. De
ha — säger han — skrifvit lappri, men dermed
ha de icke gjort skälmstycken. Har hon ingen
annan orsak än att få dem att stå vid dörren
och skämmas, så bör hon lemna dem i fred”.
Kellgren var af annan mening. Redan i
tidningens första nummer förklarade han: ”Kritiken är
en lykta för poetens fötter. Utom dess ljus
råkar man sällan till smakens tempel. Hon tyckes
isynnerhet vara nödig i Sverge, der ännu vägen
dit upp är så obanad, och likväl så många löpa
C. W. Bottigers samlade skrifter. V. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
