Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i mörkret att söka den. Men, ovan att skåda
henne, anser henne vår allmänhet ofta för en
mordeld. — Härigenom händer, att få våga tända
henne, eller brinner hön så matt i deras darrande
händer, att hon snarare med sitt sken förvillar
än upplyser. Att tala utan liknelse: man anser
härstädes för en omensklig grymhet att upptäcka
fel i en klåpares skrifter. Om någon vågar säga:
detta barn vpre behagligare,, om det ej vore så
fult, om det haltade mindre, hade lifligare färg,
mera qvickhet, renare uttal, om det egde
fyllighet och proportion till alla dess delar, m. m.,
strax ropar man öfverljudt: hvilken grym satir!
hvilken obillig granskning! hvad elakt hjerta att
klandra en stackars krympling, som dess far aflat
i största välmening! Med ett ord, man anser
härstädes en criticus såsöm en våldsverkare och
en granskning som en ärerörighet. Man tänker
ej alldeles så i Popes och Boileaus fädernesland, *
och man har derföre der ej alldeles så usla
skribenter”. Han anförer derefter en fransk
författares ord: ”Det angår lagskipningen litet eller
intet, om en medborgare skrifver väl eller illa
vers, och lagarnes skydd bör allenast sträcka sig
till dem, som angripas antingen till sitt stånd
(yrke?) eller till sin heder. Om en skomakare
blir oroad i utöfningen af sitt handtverk, är det
’ en nyttig man, som förtjenar försvar. — Att störa
honom i en rolig besittning af det beröm, han
kan hafva förvärfvat sig genom ett arbete, hvaraf
han lefver, vore att betaga honom medlen till
en anständig bergning. — Men en karl, som ger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
