Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som poeter, den ene platt och den andre svulstigr
blefvo nu, en gång för alla, i den svenska
vitterheten lika stående typer, som Bavius och Mevius
hade varit i den romerska. Att denna räfst skulle
från flera håll frammana en storm af missnöje,,
är lätt förklarligt. Pen blef också längre fram
en af de svåraste anklagelsepunkterna mot
Kellgren från den af hans litterära motståndare, som
hofpredikanten Mannercranz och bokhandlaren Runemark,
begge i Stockholm. Den förre hade i sitt tal, hållet i
8:t Johannis-logen, bland annat yttrat: ”Vi betale den
milde Guden våra lofsånger, som så ledt den huldaste af
drottningar Sofia Magdalena efter sina heliga afsigter, _
att hennes kongl. majestät, förgätande sig sjelf, den 1 no v.
1778 blef Guds rikes amma.–Durchläutigste krou-
prins! Din lilla gungande säng är de Svenskas banér,
dit tacksamhet och tro samla sig”. — Runemark åter, som
inför ett af riksstånden talat i samma ämne, hade dervid
bland annat yttrat: ”Vår nådigste drottning får i dag sjelf
orsak att fröjdas deröfver, att menniskan är född till
verlden, och behöfver - således icke komma ihåg det besvär,
som hennes kongliga majestät en stund har utstått för
att, jemte sig sjelf och hela det höga konungahuset, samt
oss och hela Svea rike, skaffa fram till verlden en så dyr
klenod, som en kronprins är för Svea rike”.
Stockholmsposten (1778 n:o 13) beklagar, att utrymmet icke tillåter
större utdrag ur dessa tal: ”allt kan väl icke vara af
samma force och lika retoriskt, som det man här anförer;
dock lär ingen ångra den tid, han på deras fullkomliga
genomläsning använder”. Till olycklige talare, likaväl som
till olycklige poeter, hörde äfven Bagers systerson,
audi-tören Hanell, för hvars å riddarhussalen hållna tal på
konungens födelsedag 1779 redogöres i Stockholms-posten
n:o 13 och n:o 63 samma år. Formen för recensentens
tadel är här, som annorstädes, ett satiriskt beröm. Då
vid denna tid, så i hufvudstaden som i landsorten, dylika
pekoralier, som de här anförda, utan försyn hvimlade i
tryck, kan deras näpsande och förlöjligande väl icke sägas
hafva legat alldeles utom gränserna för en tidning, som
bland andra uppgifter äfven hade den af vitter granskning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
