Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hugnar medelmåttan och förnedrar snillet,
ut-fästen den för den bästa kritiska afhandling om
reglernas värde i de sköna konsterna, som ej
hafva några regler. Hvad tror ni väl, att det
urskiljande publicum skulle säga om ett dylikt
svar? Det skulle kanhända tro, likasom ni, att
edra domare gjort er orätt, — om ej genom sin
granskning, dock genom sitt beröm; ty det är i
sanning tvifvelaktigt, om så litet förnuft och så
mycket högmod nånsin varit förenade eller kunna
förenaS’ med ett verkligt snille”.
Det har blifvit sagdt om detta genmäle, att
”minen och rösten likna nog mycket en
förolämpad skolmästares”; man har förebrått Kellgren,
att han ”blef uppbragt och att han svarade såsom
stött, retad, het” *. Oss synes deremot detta
svar vara fullt befogad t och icke förete några
spår af öfverilningens hetta. Midt under den
allvarets skärpa, som väl här icke var opåkallad,
saknar det hvarken värdighet eller lugn
besinning; men der är ett återhållet löje, som, mer
än något annat, retar Thorilds beundrare och,
i främsta rummet, retade honom sjelf. I en ny,
till Stockholms-posten insänd längre artikel **
sökte han närmare förklara sina
bevekelsegrun-der och bestämdare angifva sitt fritänkeri i
estetiska trosraål: han beklagade sig på samma gång
öfver oredlighet i framställningen af hans förra
utlåtande. ’Jag ber — säger han — att man vill
bry sig om att förstå mig. Parodien af mitt
* Atterbom. Svenska siare och skalder IV. 189.
Stockholms-posten 1782, n:o 66.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
