- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Band 5. Minnesteckningar /
142

(1856-1881) [MARC] Author: Carl Wilhelm Böttiger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utan att skrifva prosa”, och yttrar bland annat:
”Ett Stockholms bel-esprit kan ej gerna tala mot
något, utan att räcka ut tungan lite,t; hans
mening är endast att göra en qvick grimas. Om
rimmet gör poesi, så återvakna, omätliga,
dam-frätna arkiv af alla verldens rimlumpor! — Jag
skall för ert begrepp poetisera edra fyra rader:

Ni skrifver rätt poetiskt,

Men fastän rimmets verse-slag
Urgammalt är och getiskt,

Har det dock ett omisteligt behag” *.

Kellgren var nu åter öfverfallen. I en kort
artikel, undertecknad Bon conseil, förklarar han
sig icke anse rimmet ensamt utgöra poesi, tnen
väl vara en väsentlig del i svensk skaldekonst,
och tillstyrker sin vederpart att, då denne
härnäst vill skrifva poetiskt, välja rim i stället för
”en onaturlig och främmande konstruktion med
en nödvändig obegriplighet i följe”, samt att
framför allt skaffa sig bättre gehör, innan han
söker deltaga i lagstiftningen för svenska
parnassen; ty — slutar han —”grusets Insékt” kan icke
sitta i det tribunalet” **. I förbigående må här
anmärkas, att just detta ”gehör”, detta öra för

En not upplyser, att getiskt är detsamma som gotiskt,
(Stockholms-posten 1783, n:o 225.) Thorild, hvars namn
efter vanligheten icke är utsatt, införde vid samma
tillfälle, med anledning af den ofvan behandlade frågan, en
orimmad lofsång öfver rimmet i fria rytmiska strofer,
de mest musikaliska, som någonsin flutit ur hans penna.
Hans nyck att, nästan i samma andetag, tala för och
emot samma sak, utföll denna gång så, att han gjorde det
förra ojemförligt bättre än det sednare.

Stockholms-posten 1783, n:o 228.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcwsaml/5/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free