Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ursprungelig, var sjelfstor
Och full af dig!
Du! tag af Shakspcare yrslan,
Med store Klopstocks orim,
Och Göthes Iconvulsioner,
Och Ossians evigt samma:
Så lyft dig’, stor af jäsning,
Gudhärmande, serafisk,
Eterisk och luftsyrisk,
Högt ur begreppets verld.
Ja, res dig, Ikars ättlägg,
Res upp dig öfver menskan,
Ur låga grusets menska,
Och känn din rätt till etern,
Till höga himlens Bedlam,
Till druckna pojkars dyrkan,
Och dårars lof.
Först krossa stark de fjättrar,
Hvarmed det tunga vettet
Dig fängsla vill i muddret
Och oförmågans dy.
Se’n le, och slit de bindlar,
De bindlar utaf blomster,
Och veka tråd af silke,
Som smaken och dess broder,
Dess lilla broder, rimmet,
Kring dina vingar fäst.
Så, höj den stolta hjessan!
Så, spänn den vida våmben
Och lyft en jättes gap,
Och, djerf som fabelns groda,
Svälj millioner ankar,
Svälj myriader åmar
Af luft och högmod.
Väl! nu bör språnget vågas,
Det stora tyska språnget,
Till källan af det sköna,
Det ädla och det sanna.
Nu väntar jorden häpen,
Tillbedjande och knäböjd,
Att se din himmelsfärd.
• Nu genom djupa molnet
Sin hand en ljusets engel
C. W. Böttigers samlade skrifter. V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
