Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
noter, fullt värdiga texten, är en skamfläck för
vår litteratur: dess styrka ligger i oqväden,
uppfinningen i öknamn, smaken i de utsöktaste
skällsord : det är pöbelspråket,. satt i meter, det är
argheten och ilskan, uttryckta i bunden stil.
Af-ven i obunden dröjde de ej att låta höra af sig.
Thorilds tidning ”den nye granskaren”, född i
april 1784, dog i augusti månad samma år och
hann under sin korta tillvaro icke stort mer än
blott svika de skyhöga anspråk, med hvilka den
uppträdt. En dryg del af dess vittra innehåll —
den skröt med att äfven hafva ett politiskt —
ut-göres af otidigheter mot Kellgren. Det är här
som det af honom då nyss utgifna ”Nya
handels-biblioteket” genomhäcklas; här som utgifvaren
bland annat yttrar: ”jag skall en gång roa Hr.
K. Bn* med den surprisen, att han hvarken känt
eller känner elementerna af poesi”; här som
Kellgren än betecknas som kelltring, än benämnes
”en liten Vestgöte, som lärt sig att rimma, som
lefver af en nådepenning, den han böntiggt som
alla andra eländets rimmare, hvars lilla sterila
själ närer sig af ångan af recueiller, af dräggen af
franska blad”. Men det är också här som man får
läsa: ”Jag har en viss litterär ovän, men som jag
i grunden admirerar”, efter att man likväl kort
förut läst: ”det hör till prakten, till betydelsen
af en auktor att hafva efter sig histrioner,
gäc-kare, narrar, qvickhets-bytingar. — Man känner
ser, att han aldrig kunde förlåta Kellgren det q vicka
skämtet om snöskottningen. (Jfr i det föregående sid. 133.)
* Herr Kongl. Bibliotekarien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
