Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
billade, enfalden från det låga, högheten från det
svullna, naturen från det ostädade och konsten
från tvånget; hvars hjertan, slutligen, ofta äro
uppfyllda af hat, ilska och afund mot alla
belönade talanger. Sådan är den menighet jag ej
fruktar att jäfva. Det är detta slags menighet,
som dömmer om auktorer efter deras utseende,
deras kläder, deras födelseort, deras lycka, med
ett ord, efter alla andra grunder, undantagande
deras förtjenst. Det är ett sådant slags menighet,
som i morgon föraktar hvad den i dag förgudar,
som upphöjer de döda för att förnedra de
lef-vande, och som bland samtida snillen, lofsjunger
ett, för att smäda ett annat.–Jag skall
återtaga dessa ord, när man visar mig exempel af
något enda sammanskott, som svenska
menigheten gjort till vitterhetens befordran, en enda
auktor, som den belönt, ett enda vittert arbete,
som, utan trug och prångel med prenumerationer
och subskriptioner, vunnit så stor afgång, att
författaren ej allenast blifvit skadeslös för förlaget,
utan äfven dervid erhållit någon lönande vinst.
Det är svenska konungahuset, som framlockat,
uppmuntrat och belönat svenska snillen. Hvem
gaf stigning och fond åt en vitterhets-akademi
i Sverge? Hvem kallade Dalin till heder och
lycka? Hvem uppreste hans minnesvård? Var
det svenska menigheten ? —Och emedan jag
tvingas att tala om mig sjelf och att försvara mig
emot den löjliga tillvitelsen att vara otacksam
mot menigheten för välgerningar, som jag ej
njutit, så frågar jag då: Hvem är det jag har att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>