Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
professor i survivans, inlemnade genom Armfelt
en supplik derom till konungen och lät, i ett bref
till Rosenstein, på samma gång veta, att han
hade ”en alldeles besynnerlig osmak för allt
af-slag”. När, detta oaktadt, ingen utnämning
hördes af, fortfor han att i Stockholm lefva ”som
en ung vis”, sysselsatt med utgifvande af den
ena ströskriften efter den andra, än i politik, än
i finanserna, än i vitterheten.
Under åren af hans frånvaro hade tidningen
Stockholms-posten efter hand blifvit något helt
annat och något vida bättre än den var i början.
Den hade fått mer allvar i sin ton, mer
värdighet i sin hållning; dess synkrets var vidgad, dess
medborgerliga anda starkare utpräglad, och dess
anseende att i vittra mål vara en smakens
domstol hade blifvit ännu mér berättigad t. Framför
allt hade en större universalitet gjort sig gällande
i frågan om främmande länders litteratur. Den
franska framhölls icke längre så uteslutande och
ensidigt som förr : äfven den tyska, den engelska
och den gryende danska vederfors all rättvisa:
till och med på upptäckten af den indiska
poesiens perlor fästes nu en förtjent uppmärksamhet.
Detta allt stod i nära sammanhang med det
ständiga fortskridandet, det inre framåtgåendet hos
Kellgren sjelf. Han var en af de naturer, hos
hvilka utvecklings-arbetet aldrig hvilar: de slå
mer och mer ut sitt inre, de stadna icke der de
äro, men växa utan uppehör och hafva i dag
stigit högre än i går, i morgon högre än i dag.
Man såg honom nu både i sin kritik och, framför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
