Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad vill ni med förvärfvad åra,
Då ren belöningen är er?
Han vänder sig sedan mot kammarherren,
konunga-gunstlingen, och framhåller det oförsigtiga uti att
på sådant sätt öka ”den gyllne nyckelns börda”:
Att vara skuggan af sin konung,
Och mönstret uti modets verld,
Att tänka blomster, tala honung
Och lysa som en himmelsfärd;
Att sömn och törst och hunger glömma,
Och endast stå och gå och stå,
Kan detta allt ej nog fördömma,
Om ni ej skrifver vers också?
Han fäster derefter uppmärksamheten på hvad
den militära rangen fordrar: att svära, att skryta,
att göra skulder, att studera reglementet, men,
för allt i verlden, icke befatta sig med pennan.
Slutligen öfvergår han till de förvillande
exempel, som den vittre ädlingen tagit efter, då
beklagligen
De största skalder Sverge gillar
Ses vara grefvar alla tre \
Än ett exempel utan like
Jag hasta ser till ert försvar;
Den förste ädling Sverge har
Är förste auktorn i sitt rike.
När från ett tröttsamt majestät
Han någon timmas hvila tager,
Går han i glädjens lätta fjät
Att leka till sig snillets lager.
Men vet ni, oss emellan sagdt,
Hvad folket allmänt derom dömmer? —
Man tror, vår goda kung förglömmer
Att ta sin värdighet i akt,
* Creutz, Gyllenborg, Oxenstjerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
