Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nog kan väl sjelf va öfverheten
Ibland till nöjen stiga ner,
Men ända ner till vitterheten!
Det går för långt som hvar man ser.
Ja, själens nöjen passa illa
För en* regerande person,
Och ingen patriot kan gilla,
Att smaken her skar på en tron.
Låt set i andra goda stater
Hvad nöjen kungarne befallt:
Spel, jagt, mätresser framför allt —
Se, det är ro för potentater.
Men ni, hvars hand ej ringa del
I Gustafs vittra lekar tager,
Som pryder er med samma lager
Och hedrar er med samma fel!
När afund... Tarfvas mer att säga?
Förmätne, eder fara känn:
Räds att er konungs ynnest äga>
Men bäfva att förtjena den!
Att här, från början till slut, skalden under det
låtsade tadlet utdelar idel beröm, och att under
satirens slöja den finaste artighet både mot
gunstlingen och mot hans konungslige beskyddare
ligger förstucken, behöfves ej mycken skarpsynthet
att fatta. Underligt nog, har likväl detta poem
blifvit taget för ett, på fullt allvar menadt,
straff-qväde och förklarats innehålla en skarp och
väl-förtjent tillrättavisning åt Armfelt för hans
barnsliga fåfänga att vilja vara vitter och på samma
gång ”bäska sanningar” åt Gustaf III sjelf. Det
har, till och med, blifvit ställdt i sammanhang
med ett rykte, som först många år efteråt
började göra sig hördt, att Hallman, och icke
Armfelt, varit den sannskyldige författaren till
ifrågavarande teaterstycke, att den sednare således här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
