Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänkesätt, lika litet kan någon, som läser detta
poem rätt, deruti uppdaga ett spår till misstanke
role. , De medspelande voro alla ur den högsta liofkrctsen.
utom Bellman, som spelade Marktschreier och sjelf, enligt
hvad mau sagt, hade skrifvit eller improviserat sin role.
Det låter sig rätt väl tänka, att, under pjesens uppsättning,
Hallman varit tillkallad, lika väl som hans vän Bellman,
för att med sin teatervana biträda vid anordningarna och
må hända äfven för att med sin rimmargåfva vara
be-hjelplig vid kupletterna. Skulle han också, till större eller
mindre del, ha förvandlat Armfelts prosa till vers — en
flägt af poesi är icke der att upptäcka — så har han
blott tjenat som handtlangare. Anläggningen, planen,
intrigen, lokaliseringen, innehållet i och för sig, och
sannolikt till en god del äfven valet af melodierna, bland hvilka,
vid sidan af några Bellmanska, de flesta äro franska, äran
slutligen af att vara den förste svenske
vaudeville-författa-ren, tillhöra då i alla fall Armfelt, som, genom påkallande
af Hallmans biträde, icke handlat annorlunda än Gustaf
III sjelf, när han, för att göra sina dramer lyriska, tog
sina skalder till hjelp. Att Hallman efteråt icke funnit
sig så vedergäld för sitt besvär som han haft skäl att
vänta, och att han deröfver för någon vän yttrat sin
för-. trytelse, möjligeu i termer, som kunnat uppfattas så som
hade han haft större del i pjesen än Armfelt sjelf, har
sannolikt gifvit anledning till den Hammarsköldska sagan,
att Armfelt af Hallman rent af skulle hafva beställt en
pjes, som han sedan utgifvit för sin. Det är, om han
haft ett sådant medvetande att bära på, icke tänkbart, att
han, som med sina många fel åtminstone aldrig ägde det
att vara dum, skulle, genom att förhålla sjuttifem
riksdaler, äfventyrat att reta mot sig en man, hvars tystnad
var för honom af så stor vigt, helst när denne man stod
i daglig beröring och förtroligt umgänge med en
tadel-sjuk teaterpersonal, öfver hvilken Armfelt snart som chef
förde en tung jernspira och som icke skulle ha önskat
sig bättre än att mot sin styresmans örfilar och
käppslängar få ett sådant vapen i händerna \ Det må slut-
* ”Ce n’est qu’avec la plus sévére discipline quou fait marcher
cette canaille, et au début de cette rcpublique j’ai donné eu
plein théåtre des coups de canne å De Broen et des soufflets å
Ahlgren, et j’étais si déterminé alors å souteuir ce régitne, que
je leur aur ais coupé les oreilles, si ces messieurs se seraieut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
