Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad embete förvaltat har hans hand?
Han bar väl stjernor och han bar väl band?
Nej, några strängar blott och några pilar.
Han snillets pregel bar uppå sitt änne,
Han tusen himlar i sitt inre bar;
Och frågar du ånyo hvad han var
Och hvad han ägde, o så hör hans svar:
”Min lyra var mitt allt, jag allt i henne” *.
Ur henne hördes förr så sköna toner,
Så spelande af eld och lif och skämt,
Att den, som hört dem, hörde dem alltjemt;
Ja, några hade visst en engel stämt
Och sväfvat ner med dem från ljusets troner.
Han sjöng, hvarhelst han ljuset såg i’ fara. —
Mot svärmarns dimmor, fanatismens bål,
Mot dårens’ skryt och barbariets skrål,
Mot hvarje spöke, som ej dagen tål, *
Det svenska vettet ville han försvara.
Blott han sitt ögb, vid en dårskap fäste,
På lätta fötter hon till flygten tog;
Och var den stränga blicken icke nog,
Ja, det var då han sina strängar slog
Och det var då han sina pilar hvässte.
För lösa hugskott ville han betrygga
Hvad store fäder uti arf oss gett;
Ty äkta mannatro och mannavett
* Kellgrens sigill bar en lyra med den Horatianska
omskriften: Omnis in hoc sum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
