Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och det icke minst sinnrika af myten ligger
der-uti, att denna skaldernas eldande dryck bevakas
af skönheten, styrkans dotter. Från början är
det den urgamle Kvaser, på eji gång vis siare
och skald, som till detta mjöd fått släppa till
sitt blod, och det är med en skildring af hönom
som vår skald öppnar första sången af sitt poem.
Denna början är en målning i så bländande
färger, är en musik i så smältande toner, att man
väl med undran må fråga, hvarifrån den unge
hemlärde nybörjaren lärt sig att så måla, att så
sjunga. Förklaringen får sökas icke blott i de
medfödda rika anlagen, men jemväl i dessas
lyckliga utdaning genom strängt studium af både
antika och moderna skönhetsrjiönster under den
klassiskt bildade faderns ledning. Det bör dock
erkännas, att i detta stycke, likasom i flera
andra af samma hand, största värdet ligger i
diktionen; ty oafsedt, att Stagnelius, minst här,
visar sig vara i besittning af det episka lugnet
med dess ostörda objektivitet och frihet från
all retorisk ståt, är sjelfva planen, i och för
sig, vacklande och svag, — sannolikt ett af
skälen, hvarför skalden sedermera lemnat den
outförd.
I den praktfullt beskrifna soluppgången sitter
Kvaser, den isgrå skalden, mörk och dyster, vid
en ödslig strand, på den molnskyhöga,
skog-bekrönta klippan. Medan vi betrakta denna
stumma, men lefvande tafla, berättar oss poemet
Kvasers hela sångarlif och vandrings-öden, och
här förefaller det oss, att i teckningen af hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
