- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Band 5. Minnesteckningar /
231

(1856-1881) [MARC] Author: Carl Wilhelm Böttiger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och här upprepas nu samma praktfulla
be-skrifning öfver soluppgången, hvarmed poemet
blef öppnadt:

Ur nattens djup och oceanens sköt
Gick dagens härold öfver himlaranden,

Och purpurmanteln kring hans länder flöt,

Och morgonlampan flämtade i handen.

Men, vålnan lik, som står i blodig skrud
På ättehögen fasansfull och tiger,

När, lyst af fficklån eller dagens gud,

Med rysning vandrarn öfver heden stiger:

Så mörk och dyster isgrå skalden satt
Vid öde stranden, på den molnskyhöga,

Bekrönta klippan. I hans själ var natt,

Och vemod talte ur hans hemska öga.

Re’n höjde solen öfver österns bryn
Sin ljusa panna, krönt af gyllne lågor,

Och morgonfogeln qvittrade i skyn,

Och oceanen flöt med purpurvågor.

Nu Kvaser hänryckt genom sorgen log,

Och gudaflamman i hans bröst sig rörde.

Med tjusta händer harpans sträng han slog,

Och luftens körer lyssnade och hörde:

”0 harpa — sjöng han — genom lifvets land
Mitt trogna sällskap 1 Kom för sista gången
I mina armar att från grafvens rand
Åt jordens hyddor klinga af skedssången!

Och du, som tågar i din gyllne skrud
Ur österns portar opp mot ljusets flamma,

0 verldens drottning, dagens milda brud!

Med bleka läppar skyndar jag att stamma
Åt dig mitt af sked. Ack, i himmelskt rus,

1 perlbeströdda blomsterdalars sköte,

Hur ofta satt jag, bidande ditt ljus,

Och harpans lofsång stämde till ditt möte!

Ur rosors skygd, hur mången hänryckt gång,

När du i vester rodnande dig sänkte,

Med näktergalens klingade min sång,

Och gyllne strängen darrade och blänkte

I aftonstrålen. Innan denna qväll

Till andra verldar, som dig gången sakna,

Du nederstiger,, re’n i dödens tjäll

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcwsaml/5/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free