- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Band 5. Minnesteckningar /
235

(1856-1881) [MARC] Author: Carl Wilhelm Böttiger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

< Ett känslo-kaos, outveckladt än,

Af skaldförmåga i hans hjerta dröjde.

Når Suttung folkets skaror kallade

Till kamp vid Lögarns tornbekrönta stränder,

Han kogrets pilar glädtigt slipade

Och krumma bågen tog med tjusta händer.

Och, när han, drifven af en lycklig skickelse, nu

vid fackelskenet i den djupa berghvälfningen

fått sigte på det betydelsefulla guldmjödet och

fört det till sina läppar; då

–Som dagen, när vid foglars kor

Han leende ur hafvets famn sig höjer,

Från jorden lyfter nattens svarta flor
Och all dess fägring vid sin fackla röjer;

Förgylda genast bergens toppar stå,

Och purpurfärgad oceanen myser,

I milda vågor sädesfälten gå,

Af daggens perlor blomsterängen lyser;

Ur skingradt mörker så för Hjalmars själ
I morgonskimmer nya verldar brunno.

Hans hjerta svällde af ett okändt väl:

Till symfoni dess känslor sammanrunno,

Och skald var Hjalmar. Ren han ägde nog
Af första drycken. Harpan, som behängde
Den blanka marmorväggen, ned han tog
Och genom hopen med sitt byte trängde.

I skogens lugn han tyst sig undansmög;

Fördubblad klarhet månens strålar göto
På gyllne harpan, vingad handen flög,

* Och himlatoner från dess strängar flöto.

Sin röst han höjer, sångens nye son,

Med fällda vingar lyssna nattens vindar
l höga furor, och med saktadt dån
Sig månbeglänsta silfverfioden vindar
Emellan träden. Så hans himlaröst,

Af eko härmad, genom skogen klingar:

"Hvad. gudalåga flammar i mitt bröst f
Hvad okänd allmagt lyfter andens vingar?

I tomma rymden verldars fader satt
Vid sken af tidens bleka gryningslåga;

An höljdes alltet af en dyster natt,

Men skaparn brann af gränslös skaldförmåga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcwsaml/5/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free