Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ton af uppsluppen munterhet och öfverlåta sin
fantasi åt humorns lätta spel. Vi återfinne några
spår af samma ton och rigtning äfven mot slutet
af hans bana, särskildt i det dramatiserade
sagospelet ”Thorsten fiskare”.
Utfördt af en ung mästerhand, är dock
poemet ”Blenda” i sin helhet ej annat än ett
genialiskt misstag: misstag i afseende på diktart,
misstag i afseende på sammansättning och plan,
misstag i afseende på sjelfva sagans anda. Hvad
planen beträffar, falla dess brister för lätt i
ögat, att vi här skulle behöfva att dröja vid
mer än en. Denna ligger deruti, att första
sången fctår på sätt och vis utanför de öfriga och
har med dem så godt som intet sammanhang.
Den begynner med ett kraftigt tal af Smålands
fylkiskonung Atle, som uppmanar sina kämpar
att nu, efter nitton års veklig dvala, draga ut
till korståg mot hedningarne i Lifiand. Alla
skynda att rusta sig, men kungens egen äldste
sön, prins Adolf, har ingen lust att följa med.
Han har, fadern ovetande, under en jagt
förälskat sig i den sköna Blenda, dotter af en
gammal rik odalbonde, vid namn Rolf, och denna
kärlek fjettrar honom vid hemmet. Hans
fosterfader Alf förebrår honota denna omanlighet och
förmår honom slutligen att draga ut till striden,
under förespegling om, att han, till lön för
visad tapperhet i den, kan vid sin återkomst våga
att begära Blendas hand af sin fader, hvars
afsigt eljest är att förmäla honom med en
prinsessa. Härmed slutar första sången, och härmed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
