Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljudande hexametrar, mer fulltoniga, rena och
välbyggda än vårt språk då ännu ägde, har
skalden utfört och med diktens skäraste rosor
smyckat detta sitt halft historiska ämne. Måste
man äfven här se ouppfyllda strängare anspråk
på episk objektivitet, och förete sig äfven här
åtskilliga brister i karakteristik och lokalfärg,
så tyder dock obestridligen detta poem, jemfördt
med de, fyra eller fem år förut författade,
dikterna ”Gunlög” och ”Blenda”, på ett under denna
mellantid taget jättesteg i konstnärlig utveckling.
Man kan då ej undra öfver, att författaren sjelf
ansåg det förtjent af offentliggörande. Högre
än här kom han i sjelfva verket aldrig i episkt
mästerskap.
Första sången visar oss den vidt eröfrande
inkräktaren, Novgorods väldige beherrskare,
hittills de kristnas argaste förföljare, på spetsen
af sin ärfda och vunna magt, i en omgifning af
praktens och nöjets mest förfinade njutningar.
Han befinner sig med en stark krigshär i sitt
yppiga läger utanför en kristen stad, det
Östromerska Theodosia, som han har för afsigt att
’med storm intaga, och han utfärdar befallning,
att detta skall verkställas redan följande morgon.
Endast stridsbraket förmår att ’döfva den oro,
som kämpar i hans själ, endast vapenglansen
att skingra de dimmor, som lägrat sig kring
hans sinnen, och hans hand knyter sig kring
syärdet, under det hans - ande törstar efter
försoning. Vridande sig på sin yppiga bädd, ser
han under nattens tystnad skiftande drömsyner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
