Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Sagdt: och den himmelska qvinnan försvann som en blixt,
som ett stjernfall.
Men från de svafvelfiodomrullade bergen i Orcus
Satan det hörde; då skålfde hans bröst af fruktan och vrede,
Och i rysliga moln den förkastades panna sig höljde.
Strax ur plågornas verld, sina vacklande troner att rädda,
Fradgande stod förderfvaren opp; så hemskt, då han uppsteg,
Brakade helvetets berg, och de blåa lågorna fräste
Upp i hans spår. Så beträdde han tyst den blommande jorden.
Matt göt månen sitt nattliga sken kring slumrande länder:
Satan mot jorden dock sin panna sänkte, ty evigt
Bäfvade mörkrets drott för ljusets gudomliga stråle. —
I den ypperliga bataljmålning, som upptager
större delen af andra sången, förekommer
episodiskt en profetia om det Romanovska husets
stora glänsande framtid. Bland de stupade är
en ädel kämpe af detta hus:
Vildt, när hans dödspost kom till marmorpalatset i Kiev,
Slet hans enka sitt gyllene hår och smälte i tårar.
Torka, du sorgsna, från kinderna bort det skimrande regnet
Och till moderligt bröst slut panten, som myser i vaggan.
Späd är väl telningen än, men snart mot himmelens rymder
Skjuter dess segrande stam och med vidtomskuggande grenar
Hägnar en lycklig verld. Så länge Uraliska bergen
Lyfta sin trotsiga panna mot skyn, så länge som Neva
I Varegemas haf de brusande urnorna tömmer,
Pryder Romanovs ätt Europas och bragdernas himmel.
Evigt blomstrar dess hus. Lagstiftare, hjeltar och gudar
Ger det åt Rysslands folk — ej åt Rysslands ensamt, åt jordens,
Och verdsdelar i arf till de rika sönerna falla.
Efter en förtviflad strid är Theodosia
slutligen intaget. Segraren hvilar ut efter dagens
bloctiga möda, då af vakten en ung qvinna
införes till honom som fånge. Den tjusande
flickans enda prydnad är det gyllne kors, hon bär
på sitt bröst. Redan hennes första åsyn gör
segraren besegrad. Hon yppar sig vara Anna,
syster till Greklands kejsare, Basilius. Från hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
